Har ofta fått höra att jag är för känslig att jag överanalyserar, att det bara är i mitt huvud när jag känner att det är spänt mellan någon eller att jag är för försiktig i vissa situationer. Har pga det alltid tänkt att det varit något fel på mig, att jag är konstig, och jobbig. Och att man sett mina drag som en svaghet.
Men när jag, för något år sedan, började läsa om högkänsliga personer, förstod jag äntligen varför jag är som jag är. Jag tillhör tydligen dem 15-20% människor som är högsensitiva. Vi har en förmåga att känna lite mer än andra, både på gott och ont. Det är inget magiskt eller telepatiskt över det utan vi har helt enkelt ett känsligare nervsystem och en hjärna som är programmerad att upptäcka och läsa av smådetaljer. Något som alla tydligen inte kan. Det ändrade mycket på hur jag såg på mig själv.
Att känna med andra, att vara eftertänksam, noggrann, och att kunna avläsa känslor är ingen svaghet. Tvärtom. Och det bör lyftas som det.
